Ordlista

Här finner ni lite förklaringar till termer, begrepp och ord som dyker upp i släktforskningen.

Term Förklaring
Genealogi Ofta används även begreppet släktforskning som i dagligt tal kan ha en underförstådd, utvidgad betydelse av att som amatörforskare undersöka den egna släkten. Med en genealogi kan även avse en viss sammanställning över exempelvis en viss släkts sammanhang och historia. Genealogin brukar tillsammans med biografin räknas till de historiska hjälpvetenskaperna, och genealogi och biografi kan även sammanfattas under begreppet personhistoria.
Proband En terminologi som används inom släktforskning, och är beteckningen på den person som en antavla utgår från. Utifrån probanden redovisas sedan personens anor.
Ana Ana är i släktforskningssammanhang detsamma som förfader.
Anor Anor eller förfäder är alla de personer man härstammar från.
Antavla Schematisk uppställning/förteckning över en persons släktförhållanden där man redogör för dennes förfäder eller härstamning.
Ättling Ättling, eller avkomma är motsatsen till ana. Alla de barn, barnbarn, barnbarns barn, o.s.v. som i “rakt nedstigande led” härstammar från en person är ättling till den personen. En släkting som inte härstammar i “rakt nedstigande led”, t.ex. ett syskons barn eller en makes barn, är inte en ättling.
Stamtavla Schematisk uppställning/förteckning över ättlingarna till en person.


Socken Ett geografiskt område som för kyrkoböcker. Socknen hade en sockenkyrka, styrdes av sockenstämman, och var en föregångare till dagens kommuner.
Annexförsamling Annexförsamling kallas den församling som är underordnad en moderförsamling i ett pastorat. Annexförsamlingen har ingen egen kyrkoherde, utan gudstjänsterna förrättas av den gemensamma kyrkoherden (pastorn).
Rote Rote betyder utbruten del, distrikt, skara eller avdelning. Begreppet har under lång tid i svenska språket använts för skilda funktioner, främst för minsta minsta truppavdelning i en formering eller ett förband, för uppdelning av stad i distrikt för folkbokföring, brandförsvar, med mera. Samt för indelning av socken i distrikt, samtliga socknar var sedan 1682 administrativt uppdelade i rotar. Bönderna (markägare) i en rote hade gemensamt ansvar för olika uppgifter, exempelvis rotering (vid soldatrote, båtsmansrote eller ryttarrote), fattigvård (vid fattigrote), årliga husförhör (vid husförsrote) med mera. Detta syftade på att skapa jämnstora grupper som de olika bördorna kunde fördelas rättvist på. En person som underhölls av en fattigrote kallades rotehjon.


Kyrkobok Ett register som kyrkan var ålagd att föra över alla invånare i socknen/församlingen.
Husförhörslängd Husförhörslängden är en kyrkobok med uppgifter om alla invånare i en socken/församling. Innehåller bl.a. prästens anteckningar om läs- eller skivfärdighet och betyg för katekeskunskaper. Resultatet antecknades per familj. Husförhörslängden innehåller även uppgifter om familjemedlemmars och tjänstefolks födelse, hemort, flyttningar, vandel, värnpliktsnotering, giftermål och död. Innehållet i boken varierade med tiden, platsen och prästen.
Församlingsbok Församlingsbok är den kyrkobok som 1895 ersatte husförhörslängden. Innehåller vanligen inga uppgifter av religiös betydelse, som till exempel nattvardsgång, husförhör eller betyg i katekeskunskap.
Födelse- och dopbok Prästens förteckning över de som är födda och döpta i socknen/församlingen.
Lysnings- och vigselbok Prästens förteckning över de som är vigda i socknen/församlingen.
In- och utflyttningslängd Prästens förteckning över de som flyttat in eller ut i socknen/församlingen
Död- och begravningsbok Prästens förteckning över de som är döda i socknen/församlingen. Här finns anteckningar om en avlidens namn, dödsdatum, begravning med mera. Exakt vilka uppgifter som skrevs in kunde variera kraftigt, det berodde helt på prästen.
Ibidem Ibidem är ett latinskt uttryck som betyder “på samma ställe”. Betyder på samma plats som föregående person.


Hemmansägare Person som äger och brukar en jordbruksfastighet.
Landbonde Landbonden var vanligen inte självägande utan brukade någon annas jord. För rätten att bruka jorden (arrendet) erlade landbon årligen en avgift.
Odeltorpare Äger sitt torp.
Torpare En torpare ägde inte jorden utan arrenderade den och betalade vanligen arrendet genom att utföra ett antal dagsverken på markägarens hemman. Utifrån ett kontrakt fick han bruka jorden, bygga hus och nyttja bete för kreatur. Torparen var en landbo med ärftlig besittningsrätt (åborätt). Torparinstitutionen försvann slutligen från Sverige 1943 då dagsverken förbjöds som betalningsform för arrenden.
Sytning Undantag eller sytning, överenskommelse vid hemmansförsäljning att säljaren skall få vissa förmåner under sin livstid, t.ex. spannmål, potatis, bränsle och andra naturaprodukter eller en bostad.
 Dräng
 Piga
 Legostadgan Legostadgan, även kallad tjänstehjonsstadgan eller legohjonsstadgan var en lag i Sverige som reglerade förhållandet mellan husbonden och hans tjänstehjon (anställda) ute på landsbygden. Den första legostadgan kom år 1664, och ersattes med nya stadgor flera gånger. Den senaste kom år 1833 och var med revideringar officiellt gällande lag ända till den 24 oktober 1926, då den avskaffades efter att sedan länge ha spelat ut sin roll.
 Inhyseshjon Inhyseshjon var arbetsoföra och obemedlade människor, oftast äldre eller personer med funktionsnedsättning, som socknens fattigvård placerat – inhyst hos en familj mot ersättning, normalt inte närmare släkt med familjen eller i övrigt tillhörde tjänstefolket. Det var en lösning på orter där det inte fanns fattighus, fattigstugor eller andra offentliga inrättningar för de obemedlade. Inhyseshjonet placerades hos den familj som krävde lägst betalt för att hysa hjonet.
 Rotehjon/Fattighjon Rotehjon eller fattighjon var de sämst lottade, de fick inte vara kvar som fattighjon i någon familj utan blev hänvisade till rotegång inom hela socknen. Under kortare perioder fick de vistas på varje ställe, där de fick nödvändig kost, logi och vård. Fattighjon kallades de som var inhysta på fattighus eller fattigstuga.
 Fattighus Fattighus eller fattigstuga var en byggnad där fattiga och orkeslösa personer förr inhystes. 1686 års kyrkolag rekommenderade kyrkans församling att instifta fattighus eller fattigstugor, och 1734 blev rekommendationen tvingande. Trots detta instiftades inte fattighus överallt, och även där de fanns spelade rotegång och inkvartering hos privatpersoner mot ersättning, ofta i form av fattigvårdsauktioner en större roll. De som var inhysta på fattighus eller fattigstuga kallades fattighjon.


Rusthåll Ett rusthåll var i Indelningsverket en gård som indelats till kavalleriet. Enkelt uttryckt omvandlades gårdarnas skatteskyldighet till en beriden militär, en ryttare (kallas ibland också husar). Ägaren av en sådan gård kallades rusthållare och gården kallades rusthåll. Kronan ansvarade för vapen (musköter, värjor, pistoler osv). Rusthållaren stod för häst, ryttare och övrig utrustning. För att täcka utgifterna för detta var rusthållaren befriad från skatt med ett fastställt belopp, lika för alla rusthåll inom regementet.
Rustmästare Militär tjänstegrad för officer vid artilleriet under 1500-talet. Från början av 1600-talet till befälsreformen 1833/37 den lägsta underofficersgraden i infanteriet. Vid sidan av sitt taktiska befäl ansvarade rustmästaren för kompaniets vapen och ammunition. Rustmästarna blev 1833/37 furirer. Rustmästare var också titeln på en civilmilitär befattningshavare i tygstaten (fälttygkåren) med fanjunkares tjänsteklass. 1937 ändrades titeln till tygverkmästare.
Ryttare Den menige knekten som tjänstgör vid ett kavalleriregemente.
Karoliner Karoliner, av Carolus, den latiniserade formen av namnet Karl, var soldaterna inom Sveriges armé under kungarna Karl XI och Karl XII. I regel hade de blå rockar med gult foder, uppvikta nedtill.
Båtsman Båtsman, menig person som varken är underbefäl eller officer i det militära som i det svenska indelningsverket tjänstgjorde ombord i örlogsflottan, och som för sitt uppehälle tilldelades ett båtsmanstorp. En båtsman är exakt samma sak som som en indelt soldat, men han tjänstgör till sjöss. Det fanns också ersättare för en båtsman, som kallades fördubblingsbåtsman. Varje rote, 2 eller 3 gårdar, skulle alltså hålla både en båtsman och en fördubblingsbåtsman som var en typ av reserv. År 1811 upphörde skyldigheten att hålla fördubblingsbåtsman.


Ett Svar till “Ordlista”

  1. 30 augusti, 2017 at 13:51 #

    Toppen bra!
    Undrade vad åb betyder, och nu vet jag. 🙂
    Li

Kommentera